TANKAR FRÅN EN FRI HJÄRNA

image test4

 

2012-09-30...sekulär humanist!

Snart jul...snörök på vägar, adventsstjärnor i fönster och det närmaste en sexuell upplevelse i min ålder, är väl den stake som snart även den skola lysa i var mans fönster. Jul...den gamla fina hedniska högtiden då Gud (solen) dog på korset (stjärbilden Södra korset), jultomten den gamle dvärgen från Egypten,omstöpt till vår vätte eller alv och andra fina saker som överlevde den kristna invasionen av landet, ger en förhoppning om att det i slutändan ändå blir att det goda kommer att överleva det onda. Buddha är bäst, nej...Mohammed är överlägsen...löjligt, Jesus är mannen hela dagen...en fejd som sliter världen i bitar, startar hat mellan bröder och systrar...makt och dominans...krig och elände...och ändå kommer allt från samma ursprung...samma dikter och fantasier, som en gång föddes för en mänsklighet som behövde skapa ordning i naturens skafferi. Vårdagjämning och midsommarafton, fina hedniska partaj...listan kan göras lång.

 

Romarna hade Pan, en lurig liten rackare som hoppade kring på bockfötter...svängades sina horn och en enormt populär Gud i forna romerska riket. Kristendomen snodde hans image, plagierade konceptet...men kallade honom satan istället och plötsligt blev "the good guy" en riktigt "bad guy". Ett gäng kristna tokar i Frankrike, bestämde att alla ägodelar var av ondo...kyrkan (som ägde mest av alla) fick problem...omvändelse och tala tillrätta..nej, döda packet och så var det problemet löst. Muslimer levde gott i sitt melllanöstern, då plötsligt ett gäng tokiga beridna kristna dök upp och började göra anspråk på "det heliga landet"...blod flöt i Jesu Kristi namn och muslimerna kunde bara förvånat konstatera "What the fuck är detta för tokeri?"

 

I denna historiska flod av religiöst galenskaperi, har jag således blivit sekulär humanist...att förnuftet skola råda över gamla sägner. Bibeln, detta verk som än idag bestämmer vår vardag (valet i USA, det kommande...en parodi på förnuft) skulle aldrig klara en källkritisk granskning. Skolor undervisar fortfarande i religion och man ställer Darwins evolutionsteori mot väggen...där gäller källkritik, men inte bibeln. Enligt läroplanen, den kommande, för svenska skolan skall läraren undervisa utifrån kristen tradition av etik och moral...herre å min gud...då ligger verkligen framtidens generationer i farozonen. Låt däremot skolan bli den sekulära humanismens högborg istället...och betänk att Iran för inte länge sedan var på väg att bli ett välmående västerländskt land innan ayatollorna smet in bakvägen och tog makten. Är det bara kineserna som fattat galoppen...och förbjudit dyrkande av fantasifigurer? Stopp säger någon kanske nu, vi behöver andlighet och kärlek till vår nästa...Hu, säger jag..läs då hellre om Tolkiens värld och betänk att vi en dag blir till kol, magnesium och svavel igen...inte någon lycklig själ med glorian på sned, liggandes i vår herres hage bland molnen. En sann sekulär humanist bryr sig...om allt och alla, utan att bli styrd av någon diktator till högre väsen.

 

 

Ostsorten: Svarta Sara, ett alternativ till kommande Lucia.

Bergskedjan: Blåkulla, snart populärt utflyktsmål igen.

Författaren: Richard Dawkins, allt den mannen skriver är rätt.

Inne: Luftspalter i alla fönster, för att mota radonet.

Ute: Reg-sol-regn-sol, bestäm er vädergudar.

?: Va fan gör Torbjörn Fälldin nu förtiden?

Bokstaven: G, som i Gener, Genetik och Gudar. 

 

Lev!

2012-02-29...dagar som inte längre finns!

Jag sitter här och tänker, tänker på alla dagar som inte längre finns. Denna dag finns oftast inte, bara ibland...i samband med att någon skjuter ett år...är det Alla vapens dag idag? Något att fira? De flesta dagar har funnits någon gång. Dagar som föddes, levde och dog. De allra flesta dagar som passerat är dock numera begravda i tidens förflutna mylla, nergrävda och förlorade för alltid. Vissa dagar är privata, dagen då hunden begick självmord eller mormor dog, somliga är allmänna...som idag...eller som gårdagen när en landsfader dog på våt asfalt i huvudstaden. Finns det en kyrkogård för dagar någonstans längs tidens E4:a? Vem vårdar i så fall gravstenarna och minnet efter stupade dagar?

 

Vilka dagar vill man minnas? Bara de lyckliga, bra dagarna...dagarna då man kände att man levde, helt och fullt ut? De sorgliga då...dagarna som droppar av svärta och ångest...hemska dagar då livet stod stilla och väl även tiden för den skull också? Dagar är dock bara dagar, innehållslösa och tomma till sin natur...lika genomskinliga som plasten runt nysmörad limpmacka. Därför har vi ett ansvar, en plikt att fylla dagar med liv...se till att våra val blir till dagar som innehåller mening, lust och tro på kommande dagar. Utan våra liv, inga dagar. Ge därför bort en dag ibland...låna dagar av varandra...smaka på din egen dag...skicka den vidare till någon som behöver den...svälj andras dagar.

 

En dag blir så även dessa sidor på Internets himmel tomma. Någonstans där bortom framtiden, hos morgondagens brud, vittrar dessa bokstäver sönder och slukas av cyber-rymdens eviga mörker. Men ekot från döende bokstäver ger näring till nya krumelurer och förhoppningsvis kommande dagars innehåll. Tills dess gör vi vårt bästa att fylla våra nära dagar med innehåll, innehåll som betyder något för någon...någonstans...

 

 

Ostsorten: Storsjö Grön, utan tillsatser.

Bergskedjan: Stortäkt, legendarisk pulkabacke i Korsnäs.

Författaren: Eva Seeberg, våra kommande liv.

Inne: Kaminen jobbar tvåskift.

Ute: Inget väder, noll grader?

?: Va fan gör Hasse Alfredsson nuförtiden?

Bokstaven: D, som i Dagens Nyheter, Dagligvaruhandel och Dåtid. 

 

Lev!

2008-01-28...för hund(ra) gubbar!

Jag vaknar av att någon ropar "F..n, nu har hunden rymt igen!". Det tar några sekunder innan jag fattar att det är familjehunden...vår egen gårdvar, som lagt tassarna på ryggen och dragit som en avlöning i januarikall månad. En stund senare, hur det gick till vet jag inte, står jag där framför altandörren och spanar ut i den mörka januarinatten kryddad med tvenne minusgrader. Ingen jycke synes än, stjärnorna de tindra så klara och klarast hånlyser mig Canis Minor (lilla hunden) i ögonen.

 

Okej...suck och stön...varma bädden nu tycks mig så skön. På med jacka, träskor utan strumpor och luvan hittar jag inte. Ut i den bistra natten, på jakt efter hund, olydig hund...börjar smått fundera ut en annons på Tradera. Uret visar 02.25, endast några gatlysen äro vakna, och så jag förstås..hunden räknas inte...är billig just nu. Knallar iväg och märker snart att ett par tunna pyjamasbyxor inte är mycket att sätta emot kung Bores andedräkt. Tio iskalla minuter passerar och jag patrullerar omnejden utan resultat..då, där dyker den svarta rymmaren upp och jag rusar likt Aki-Bua efter besten. Hon gäckar mig och byter väg, jag ginar över grannens tomt...hoppas de sover...annars polislarm och ännu mera förödmjukelse. Ha, halvvägs hemma igen får jag genom en Ravellislängning tag på hundf..ns nacke och tuktar den (som jag lärt mig att man ska göra...vargmetoden..Cesar Millan och alla andra hundpedagoger passerar revy framför mina ögonen). Hunden kryper hem och jag efter...täcket känns skönt igen.

 

Någon skäller i min dröm...nej, det är ingen dröm..möjligen maran som rider mig. Hunden igen...nu är klockan 04.25 och jag i koma. Öppnar altandörren och hunden far i expressfart bort från tomten. Med ett vrål kastar jag mig ut i natten...hoppar högre än Stefan Holm över syrenhäcken och genskjuter hunden med en äkta Börje Salmingtackling. Spottar och fräser, hivar likt Ricky Bruch tillbaka hunden på tomten och upptäcker att jag löpt halva kvarteret barfota och i bar överkropp. Hukar snabbt bakom lövlösa syrener och lyssnar spänt efter sirener från polisbil. Då passar hunden på igen, men nu vrålar jag som en brunbjörn och hunden vågar inte annat än stanna kvar. Plötsligt känner jag att blodet rusar från skallen och omvärlden lätt snurrar. Hjärtinfarkt? Vinglar in och dyker ner under täcket, skickar ut frugan och blir snart varm igen.

 

Någon flåsar högt i mitt öra...är frugan på det humöret? Jag blir klarvaken...klockan 06.25...men ingen het fruga i bara skinnet...bara hundf...n i sitt svarta skinn som hyperventilerar och försöker krafsa sig ut genom ytterdörren. Cujo? "Det är din hund" hör jag frugan mumla och jag drar mig motvilligt upp ur sängen. Likt en zoombie får jag på mig strumpor och hela pyjamasen den här gången och befinner mig snart med rännskitande hund i lekparken i bostadsområdet. Försöker smälta in bland träd och vintervilande gungor, för att slippa grannarnas menande blickar "Hoppas han tar upp skiten....annars"! Klockans visare skrattar 06.45 inne i sköna sovrummet och en ny arbetsdag har börjat...ovan nyanlända moln skäller Canis Minor förtjust och hundf...n ser rätt nöjd upp mot skyn. Undrar vad en katt kostar...marsvin...akvarium?

 

 

Ostsorten: Mögelost, att byta mot Frolic?

Bergskedjan: Himalaya, ett bättre ställe för en viss hund.

Författaren: David Taylor, Bonniers stora bok om katter.

Inne: Varmt och skönt.

Ute: Hundväder.

?: Va fan gör Täppas Fogelberg nuförtiden?

Bokstaven: N, som i Nyskiten, Nattjakt och Nervsammanbrott. 

 

Lev!

2007-12-18...Ga Jol?

Det var en gång i forntiden på det glada 1970-talet. Förväntansfulla satt vi varje lördag klistrade framför TV-apparaterna och två härliga timmar Tipsextra med Lars-Gunnar Björklund. Direktsänd fotboll från England, hjältar som Gordon Banks, Bobby Charlton och George Best…och så varje jul den där förbannade skylten bakom mål. Ga Jol?

 

Månne kunde detta vara God Jul…men på engelska språket? Nja, därom visste vi trots allt, att Merry Christmas motsvarade vårt God Jul och inte något förbannat Ga Jol. Möjligen kunde det vara ett lokalt arvegods från fjärran vikingatid..skaol och Ga jol…? Nix, vi blev inte klokare och i takt med klockslagens obevekliga tick-tackande…förblev detta Ga Jol ett mysterium…tills…för några år sedan då en tablettask med halspastiller dök upp i min brevlåda. Ditlagd av min barndoms vapendragare och dennes gamle far…en ask med orden Ga Jol på…mysteriet löst…ett danskt varumärke…ingen mystik…

 

Jag har blivit med bubbelbadkar eller massagebadkar som det heter. Nu ska jag skratta kung Bore rakt upp i ansikte och bubbla bort midvinternattens köld…endast badkarsbubblaren är vaken! Härliga bad med bubbel, värmare och ozonregöring…ring klocka ring, vem bryr sig! Har jag då redan bubblat min hud skrynklig? Nej, ack och ve…trots noggranna mätningar och måttande återstår att få in åbäket till badkar på därtill förberedd plats. Först må jag i mitt anletes svett demontera dörrkarmar, tvättställ och toalettstol och allt vore lätt om nu inte hallen också synes för trång…tur att det bara är sex månader tills det vänder igen och blir mörkare…dopp i grytan..nej, dopp i karet!

 

 

Ostsorten: Julost, given på julbordet.

Bergskedjan: Kaukasus, låter snarlikt som kakao, Alladin chokladask.

Författaren: Doris Lessing, nobelpriset i paket under granen.

Inne: Bubbelbadkar.

Ute: Svinkallt.

?: Va fan gör Ingemar Stenmark nuförtiden?

Bokstaven: J, som i Julmust, Julångest och Julbad. 

 

Lev!

2007-07-02...väderberoende?

Vädret är i alla fall säkert. Det blir alltid väder nästa dag, oavsett om vi vill det eller inte. Idag kan inte vädret fly undan och komma smygande bakom våra ryggar och ställa till jäkelskap på både åkrar och gator. Nej, nu har vi full kontroll på lågtryck och regnskurar, soltimmar och högtryck. Detta i en tid då vi är helt oberoende av väder och vind i vårt dagliga liv. Inte fulingen spelar det någon roll om det blir snöstorm i juli eller regnskurar till nyår. Vi kommer ändå att få mat, tak över huvudet och tvingas gå till jobbet nästa dag.

 

Annat var det förr. En kastvind här eller där och huset du bodde i kunde försvinna vid horisonten likt en svala om hösten. Tusentals liter regn över åkern och resten av året en meny av barkbröd. Då kunde vi snacka väderberoende. Allt detta i en tid utan radio, TV eller Internet. Endast en flukt upp på himmelen eller kanske skådande av en och annan abborres inälvor, var allt som stod till buds för att likt en shaman på SMHI kunna sia om kommande (o)väder. För väder kommer det alltid att bli ända till den dagen då vårt jordklot drar en djup suck och exploderar i en energiorgasm utan dess like.

 

Jag har därför skaffat mig en väderstation. Nu ska här ha full kontroll över vädret. Likt Tarzan svingade jag mig upp och ner för taket. Vindmätare på plats, regnmätare givakt! Sladdar längs taknocken och in genom fönstret. Vidare längs golvet, genom dörrspringor och över trösklar. Slutligen framme vid själva displayen, hjärtat i min högteknologiska väderborg. En sladd till, ner under skrivbordet och in i datorn. Knäpp på, kalibrera och vips jag har väder digitalt, att beskåda för hela världen. Vem sjuttsingen behöver nu SMHI och Pohlmans ättlingar i TV-rutan?

 

Jag erkänner. Minst tjugo gånger i timmen springer jag till datorn och surfar in på nätet för att kolla om vinden har vänt (högervindar eller vänstervindar?) om luftfuktigheten är normal eller om tendensen är stigande eller fallande lufttryck (i bilens däck eller frugans cykeldito?). Hur kunde jag tidigare levt i sådan ovisshet…hemska saker nu sjönk temperaturen med 0,1 grader…är sommaren redan slut? Nej, nu är det dags igen. Jag känner en kall kåre längs ryggen (droppar lufttrycket?) och måste kolla läget…tur att det har vänt..ja, mörkret kommer närmare för varje sekund, minut, timme, dygn och månad. Snart är vintern här…ha-ha-ha!  

 

 

Ostsorten: Prästost, heligt god och enkel.

Bergskedjan: Anderna, Copa America och fantastiske Robinho.

Författaren: Peter Robinson, sommardeckare – oumbärliga i hängmattan.

Inne: Gasolgrillar.

Ute: Solglasögon.

?: Va fan gör Ingvar Carlsson nuförtiden?

Bokstaven: L, som i Ledig, Luden och Lågtryck. 

 

Lev!

2007-05-16...sommartalibanen?

Det står en sommarextremist i mitt kök. Iklädd solglasögon, shorts, linne och sandaler, predikar han hurtigt om solen som lyser där ute. Äntligen kan man få känna sig fri och lycklig, påstår han, och avslutar naturligtvis sitt evangelium med hur jag borde resa mig från soffan, borsta av mig katthåren och gå ut och njuta av solen. Ska jag inte ta och hänga med ner på uteserveringen som har öppnat, tjatar sommarextremisten. En öl, kanske, eller en glass i solskenet? Jag upprepar mitt bestämda nej, mer fräsande den här gången.

 

Han är en falsk profet, sommarextremisten. Dessutom dum, rent av narraktig. Herregud, sista vasaloppsåkaren har knappt hunnit skida i mål, påskkärringarna slutat tigga snask vid dörren, och här kommer nu dessa olidliga solskensfundamentalister för att sätta nivå på hur tillvaron bäst ska tillvaratas. Nej, jag vägrar delta i detta gigantiska självbedrägeri. Dessutom allt tidigare år från år. Den där jävla växthuseffekten, tänker jag. Öknarna vandrar, polerna smälter, algerna jäser, en afrikansk asgam har visst siktats i Skåne, bara halvvägs in i maj, och det står en yrvaken sommartaliban i mitt kök. Jodå, de vet hur att göra. De spelar fegt på ens samvete. Undrar om man är sjuk, eller insinuerar att man ser blek ut, att man istället borde vara positiv och gå ut i solen.

 

Jag ställer ifrån mig datorn, bokstaverar ett tydligt N-E-J! När sommartalibanen påbörjar något om att kanske grilla i kväll, låter jag förstå att jag i min ålder inte vill dra på mig gubbsjukan, varpå jag passar på att tala om för honom hur förskräckligt fula hans shorts är. Kortbyxor borde vara förbjudet på vuxet folk, säger jag, endast barnungar och fotbollsspelare beviljade. Påminner förresten om någon av Kalle Ankas brorsöner. Sommarextremisten viker ner solbrillorna från hjässan, för att harmsen vandra vidare till sin imaginärt solvarma, men gäckande snålkalla, uteservering.

 

Jag erkänner att ord som träbock, glåmig, döddansare, lever kvar en lång stund i mitt inre. Jag erkänner att sommarextremisten lyckades sticka mitt samvete med sin äckligt positiva sommarförkunnelse. Men jag tar filten, försvinner gott i en snabb tupplur. Och hör där... lyss till ljudet av en liten regndroppe, en isande nordanvind, som nu faktiskt träffar fönsterrutan..? Mitt trötta kraxande, visst fanns det befog för den olåten.

 

Jag reser mig ur soffan, skakar av mig dammråttorna, vickar ner persiennerna, för att resten av denna "sommardag", fullständigt samvetsgrant, få ägna mig åt ett urtråkigt schackproblem, eller kanske ta och rensa bland sommarkläderna..?

 

Ostsorten: Cheddarost, ostarnas ost.

Bergskedjan: Karpaterna, välhumlat öl och törstande vampyrer.

Författaren: Georges Perec, Livet, en bruksanvisning - oumbärlig.

Inne: Kapten Cook.

Ute: Christer Fuglesang.

?: Va fan gör Svennis nuförtiden?

Bokstaven: H, som i Herdestund, Huggsexa och Halvfigur. 

 

Lev!


Google

© 2007 Hemlighuset. Hemsidan gjord efter en mall av Andreas Viklund.